De flesta föräldrar har någon gång funderat över varför ett barn lär sig cykla på två kvällar medan ett annat fortfarande vinglar i mars. Eller varför grannens treåring redan kan klippa raka linjer medan ens egen knappt kan hålla i saxen utan att tappa den. Mycket av det handlar om sensomotorik – ett område som spelar större roll än många tänker på.
Vad menas egentligen med sensomotorik?
Sensomotorik är samspelet mellan sinnena och musklerna. Hjärnan tar in information från synen, hörseln, balansorganet och från kroppens egen rörelsekänsla, och översätter sedan informationen till en rörelse. När det fungerar smidigt går allt – från att fånga en boll till att hålla i en penna – nästan av sig själv. När det inte gör det blir vardagen klart mer ansträngande.
Ett välfungerande sensomotoriskt system är en stillsam förutsättning för det mesta vi förknippar med barns utveckling. Det märks i skolarbete, i idrott, i lek, men också i hur barnet hanterar förändringar och nya intryck.
Tecken på sensomotorisk omognad
Det finns vissa mönster som ofta dyker upp hos barn där sensomotoriken släpat efter. Inget enskilt tecken är ett facit, men om flera punkter känns igen kan det vara värt att undersöka saken vidare:
- Klumpighet och svårighet att hitta rätt i nya miljöer
- Ovilja att delta i lekar som kräver balans, klättring eller koordination
- Tröttnar fort vid skolarbete trots att uppgiften inte är intellektuellt svår
- Tappar ofta saker, ramlar lite extra mycket
- Har svårt med vardagsmoment som att knäppa knappar, knyta skor eller använda bestick
Vissa barn maskerar svårigheterna genom att helt enkelt undvika det som är jobbigt – och då blir det lätt att tolka det som ointresse eller trots, när det egentligen handlar om något helt annat.
Varför påverkas inlärningen?
Att hjärnan ska klara av komplicerade saker som läsning och matematik förutsätter att de mer grundläggande systemen fungerar i bakgrunden. Om barnet behöver lägga energi på att sitta stilla, hålla balansen i stolen eller fokusera blicken på pappret, finns det helt enkelt mindre kraft kvar till själva uppgiften. Det är inte en fråga om vilja, utan om vad som ryms i samma stund.
Här kan riktad sensomotorisk träning göra en märkbar skillnad. Genom att stärka de bakomliggande funktionerna frigörs kapacitet som tidigare gått åt till att bara hänga med.
Det här kan du göra hemma
Mycket av det som stärker sensomotoriken är saker barn gärna gör ändå. Frågan är väl egentligen om de får tillräckligt med tid till det:
- Klättring, gungning och balansövningar – gärna varje dag
- Lek som involverar både stora och små rörelser
- Tid utomhus i ojämn terräng
- Pyssel som tränar handens precision
Att rusta sensomotoriken är sällan en quick fix, men varje liten investering brukar betala sig längre fram. Att se ett barn växa in i sin egen kropp – och plötsligt våga sig på det där hopptornet på badet – är ju ändå hela poängen.
